Tidningen "Barometern" 10 april 2001



Per Börnfelt
*1926
+2005


Från början var  dockskåpet en exklusiv leksak, ofta handgjord i större och klumpigare skala.
Med rationaliserade tillverkningsmetoder kunde kostnader hållas nere, vilket starkt bidrog till det moderna dockskåpets framgång.

 

"Rum för barnslig verklighet i skala 1:15"

 I mer än 50 år har Lundby dockskåp roat barn. Tidigare var dockskåp en exklusiv leksak,
ofta handgjort i större och klumpigare skala.

Med rationaliserade tillverkningsmetoder kunde kostnader hållas nere, en förutsättning
för det moderna dockskåpets framgång.

Det började 1947. Då levererade Axel Thomsen de första dockskåpen från stadsdelen
Lundby på Hisingen till varuhuset Ferdinand Lundqvist i Göteborg. Skåpen lär ha fraktats
på en barnvagn över Hisingsbron.

Två år senare startade Per Börnfelt tillverkning av dockmöbler. Företaget hette Lerro
och produktionen skedde i bottenvåningen på föräldrahemmet.

1959 brann huset ner och i samband med det gick de två företagen samman.
Den gemensamma fabriken uppfördes i Lerum 1962. 

Per Börnfelt stod för interiörernas utformning, allt från tapetmönster och lamparmaturer
till soffbord och tv apparater. Nu är han pensionerad och målar akvarell in sin ateljé i
Åkersberga. Estetiska uttrycksbehov har ständigt funnits.

- Det var pappa som såg att jag hade idéer och hittade på saker.
"Du ska inte sitta på kontor", sa han. 

Känsla för detaljer

Per Börnfelt bestämde sig för att bli serietecknare och kom in på slöjdföreningens ritskola.

Yrket passade hans känsla för detaljer och förmågan att föra naturtrogna föremål.
Mest på skoj byggde han ett dockskåps- möblermang och när fadern fick se resultatet blev
Per uppmuntrad att visa sina alster för en leksaksgrossist. Och så fick Per Börnfelt sin första order.

- Jag blev tvungen att hoppa av skolan innan jag ens börjat och fick starta eget vid 23 års ålder.

Den unge näringsidkaren gjorde marknadsundersökning i stadens leksaksaffärer och
konstaterade att de dockmöbler som fanns var tråkiga och dåligt gjorda.

- Det fanns inga fina detaljer och barn älskar detaljer, det måste se verkligt ut.

Per gick tillbaka till rötterna, kunde själv minnas hur de kändes att leka med bilar och bygga
hus och landskap i fuktig sand. Utifrån den erfarenheten skapades interiörerna.

Den stora utmaningen var att gestalta den känslan i massupplaga, sakerna måste gå att
serietillverka och hålla för hårda tag.

Till en början var allt tillverkat i trä och själva skåpet var detsamma som idag, asymmetriskt
i skala 1:15 med tre rum och kök och ett litet badrum.

Arkitekturen växte fram utifrån tillverkningstekniska och ekonomiska aspekter
 - precis som i verkligheten. 

100 byggde hemma

Företaget växte. För marknadsföring och ekonomi svarade Bror Åsberg som tidigare hade
haft agenturen för Lego i Sverige.

Ett grepp var att varje jul låna ut dockskåp till leksaksaffärerna och se till att de ställdes upp
som glittrande julkrubbor i skyltfönstren. Det var julhandeln som stod för merparten av
årets försäljning.

Under högsäsong lastades sju fulla långtradare i veckan med dockskåp. Snart blev Lundby
i Lerum Sveriges största husleverantör.

1967 tillverkades 35 000 skåp. Fabriken hade 40 anställda och en del av tillverkningen
gjordes av hemarbetare. Ungefär 100 personer var sysselsatta med att bygga möbler och
andra inredningsdetaljer i sina hem. De fick regelbundet en låda med byggmaterial och hade
till sin hjälp olika mallar för att montera ihop bitarna.

Sortimentet växte i takt med att välståndet ökade i landet och hemmen kom att fyllas med
mer och mer prylar.

Tvapparaten med Pippi Långstrump alternativt lekande kattunge på rutan blev omåttligt
populär. Likaså akvariet, telefonen och dammsugaren.

Någon förebild för sin formgivning vill Per Börnfelt inte nämna men mönstret Virrvarr på
köksbordet är stulet av Sigvard Bernadotte, erkänner han. 

Såldes utan förtjänst

Flygeln hade funnits sedan 50-talet men när popmusiken tog över decenniet efter gick det
också att köpa en modern elorgel. Det var samma notblad som tidigare och med
förstoringsglas kan man se att det är de inledande takterna till Marseljäsen.

- Skåpen sålde vi nästan utan förtjänst, minns Per Börnfelt.

Vid slutet av 1960-talet kostade ett tomt skåp omkring 50 kronor. Det måste sedan fyllas
och då kammades vinsten in. Rokokobyrå komplett med orientalisk matt gick lös på en femma.

- Den där mattan har jag förresten ritat förlagan till, upplyser Per. Det var så det gick till.
För hand satt han och petade med varje tegelsten till husfasad och öppen spis så att det
skulle se verklighetstroget ut. 

Borgerligt och föråldrat

På 70-talet fick Lundby mycket kritik. Dockskåp ansågs representera en borgerlig och föråldrad
livsstil och befäste gamla könsroller. De hämmade fantasin och möblerna var inte ergonomiskt
anpassade till barnhänder.

- En psykolog ringde en dag och undrade om jag hade någon utbildning, om jag hade läst
barnpsykologi. Jag svarade bara att jag är självlärd. Fast många pojkar som växte upp på
1970-talet tog för sig av de moderna rönen och försatt inget tillfälle att leka med dockskåp.
Dock var det få killar som fick egna hus och kanske berodde det på föräldragenerationens
rädsla att bidra till en feminin läggning hos sonen.

1979 hade Lundby i Lerum en årsomsättning på 30 miljoner. En stor del gick på export, bland
annat till USA. För den marknaden gjordes mer vräkiga modeller och man tvingades slopa
badrummets bidé som kunde väcka anstöt. Per Börnfelt blev däremot tvungen att designa en
bil och ett garage. Det blev en öppen, tvådörrars modell som är omöjlig att gissa förlagan till.
Problemet var att anpassa proportionerna till dockskåpet, med påföljd att bilen blev bred som
en Mercedes och kort som en Folkvagn.

Lundby fortsatte att expandera internationellt under 1980-talet och större delen av tillverkningen
flyttades utomlands.

Ägarstrukturen ändrades och Lundby blev del i ett större företag som råkade ut för svårigheter
under 1990-talets början. Dockskåpsfabriken gjorde konkurs 1993 och namnet Lundby övertogs
senare av Micki Leksaker. Då hade Per Börnfelt redan dragit sig tillbaka.

- Ett bra betyg på mitt jobb är i alla fall att nästan alla saker som jag ritat tillverkas än i dag.

Utöver dom är det inte så mycket som tillförts i utbudet. Frånsett en persondator i miniatyr.
 - Vår tids dockskåp. 

Olle Wilson

Källa: Tidningen ”Barometern” 10 april 2001

(Text och bilder ovan återges med tillstånd av Olle Wilson)